Min ö, bästaste ö- känns konstigt att vara hemma, även om det är skönt. Har dock med mig den vanliga vässaröförskylningen med mig hem så åkte inte tomhänt iaf. Har dock fått så mycket där ute och som vanligt blir saker aldrig som man tänkt sig men i slutändan blir det alltid bra ändå, på något sätt. Åkte hem utan något men samtidigt har jag fått så sjukt mycket mer än det jag förlorade. Tiden har som vanligt gått väldigt fort, kan inte fatta att jag var där i hela två veckor, två veckor och en dag till och med...men så är det när man har roligt, för roligt har vi haft. Jag har skrattat och mått bra alla dagar, även de som varit piss har alltid haft en stund av glädje och kärlek. Men det kan ju inte bli så mycket annat när vi har jobbar 5 tjejor tillsammans. Det har varit hjärtan som lättats, internskämt, nya vänner, vandrat runt på ön, gått upp till frukost bara för att frukost är gott, jobbat så vi missat middagen, ätit onyttigheter, skrattat, gråtit, varit arg, kramats, pussats, velat att tiden skulle gått fortar, stått på scen med "pappa" och finaste älskade Hanna, delat säng, knappt sovit, sovit som en stock, vandrat hem i mörkret, tittat på solnedgången, träffat utlänningnar men jag har framför allt haft en kanon tid på den bästa ön i världen tillsammans med alla fina människor som finns där ute. Det är i tider som denna som man ser vilka ens verkliga vänner är. Tack för att ni finns! ♥
haft bästa arbetsplatsen med bästa tjejerna
fina solnedgångar har vi haft många av- konstigt faktiskt att inte fler varit i bästa båthuet under den tiden...
spelat galenpanna med Danne (såklart!) och Nacka sjö tjejerna (och melker)
fått finbesök av fladan
och så tillsist, haft konfirmationsmiddag och vi hade lyckats få tag på världens finaste servitris
Tack alla som räddade mina två veckor och gjorde dom till de bra veckorna det blev. puss på er, ni är bäst!