Det är snart ett år sedan som mamma kom in i köket efter att ha pratet med någon i telefonen och sa de där orden jag aldrig trode att jag skulle få höra "er farmor dog i natt". hon som alltid var så frisk och verkligen tog hand om sig själv, varför!? jag viste ju att hon var sjuk men hade inte träffat henne på ett tag eftersom hon var så sjuk. Men pappa och farfar sa att hon var på bättringsvägen nu, att allt skulle bli ok, men det blev det inte.
läste vad jag skerv då för ett år sedan, och jag skerv så här: ....först känndes det helt overkligt, jag blev helt tom innuti, sedan brast det. jag bara grät och grät och grät, det går inte att beskriva hur det känns, det är som om någon har satt en kniv i hjärtat på mig.
jag tänker på dig varje dag och det känns fortfarande som om du ska stå där i dörren på lagnö när vi kommer ut för att hälsa på. men det kommer aldrig bli så mer, du finns inte längre och farfar har sålt lagnö....vad finns kvar?